Yrkesskadad?

Alla yrken har nog sina yrkesskador; snickaren upptäcker trasiga lister, hudterapeuten noterar utslag på andra människor, frisören ser att någons hår måste klippas o.s.v. Jag tror att en författares yrkesskada blir att ständigt leta nya uppslag till kommande böcker.

Jag upplever att det är så för mig just nu. Så fort jag gör något så drar min hjärna igång och tänker ut sätt på att placera upplevelsen i någon bok. Om jag går utomhus när det är mörkt och tycker mig höra steg bakom mig, då börjar jag ta mentala anteckningar. Hur känns stressen som uppstår? Hur mår jag? Vad händer i kroppen? Börjar jag gå snabbare? Plockar jag upp telefonen för att ringa ett samtal? Låtsas jag som att jag inte är rädd? Och hela tiden stoppar jag in alla dessa miljontals vardagsgrejer i olika fack som blir redo att plockas fram någon gång när jag behöver informationen.

I helgen har jag varit i Jönköping, egentligen i ett privat sammanhang, men självklart såg jag till att boka in en signering så att jag kunde förena nytta med nöje. Så nu har även Jönköpings-borna fått bekanta sig med mig och mina böcker, och det är fantastiskt kul att komma i kontakt med blivande läsare. Kanske också en yrkesskada, att det aldrig känns helt ok att åka till en stad som man inte är i så ofta, utan att ha med ett gäng böcker och gärna ordna en signering. Men det kanske å andra sidan är en bra grej.

 

I natt drömde jag att mina gamla jobbarkompisar från ett tidigare jobb hade läst min andra bok Naken Sanning, och att de var fly förbannade på mig över saker jag hade skrivit. Jag vaknade med en viss känsla av panik och den där dova känslan i magen levde kvar under förmiddagen. För det finns faktiskt en viss risk att vissa faktiskt skulle reagera just så. Precis som jag tror de flesta författare gör så plockar jag erfarenheter från mitt eget liv, visserligen där jag smockar på med en hel del fantasi, men ändå. Och det gör att jag på vägens gång kanske råkar trampa folk på tårna utan att det har varit min avsikt.

Uppenbarligen har jag kommit till den punkten i min författarkarriär att böckerna och storys finns omkring mig hela tiden, oavsett om jag är vaken eller sover. Antingen är det en yrkesskada, eller så är det rätt och slätt det som kallas passion.
Posted in Uncategorized.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *