Det som inte dödar härdar

Jag har just sett filmen ”Jakten”, om en man som blir oskyldigt anklagad att vara pedofil och hur ett helt samhälle vänder sig mot honom och där människor låter sina fördomar frodas. Väldigt gripande.

I sista delen av min trilogi, skriver jag precis om fördomar och  där människors förmåga att döma efter tidigare händelser har en central roll. Jag har just passerat den magiska gränsen på 200 sidor och börjar sakta men säkert väva ihop alla trådar som uppstått i de första böckerna. Det känns väldigt bra även om jag vet att det är en lång bit kvar.

I veckan som gått har jag själv fått möta det jag just nu skriver om; fördomar om mig som person och blivit varse att ett epitet redan är satt på mig baserat på händelser från förr. Det gör ont, men man härdar. Jag är otroligt tacksam över de fina vänner och personer i min omgivning som älskar mig oavsett mina fel och brister, och som inte dömer ut mig trots eventuella klavertramp från förr.

Skrivandet är en passion för mig men det är också en slags terapi. I mina böcker blandar jag fiktion med verklighet, och både Dold Agenda och Naken Sanning innehåller spår av mitt riktiga liv, och det kommer också den sista delen i trilogin att göra. Jag tror att när man verkligen grips av ett stycke i en bok, det är i de fall författaren delar med sig lite av sin själ. Och det är jag övertygad om att alla författare gör då och då.

Skrivandet är också ett sätt för mig att sätta punkt. Att blicka framåt. Att se möjligheter. Nu när min dröm är uppfylld och jag kan titulera mig författare, så öppnas nya möjligheter. Jag träffar nya läsare. Får nya bekantskaper. Får höra fler och fler som uppskattar mina böcker. Och det värmer otroligt.

Igår var jag och signerade i Värmdö. Resan dit var strapatsfylld, med försenade tåg, fel bussar och jag som förvirrad försökte hitta rätt. En och en halv timma försent kom jag in på bokhandeln, stressad, svettig och inte det minsta sugen på att signera. Men personerna i bokhandeln var underbara och fick mig att känna mig välkommen. Så jag blev kvar till stängningsdags och fick sålt böcker, pratat med trevliga människor och fick dessutom veta att flera personer läst Dold Agenda och tyckt den var väldigt spännande. Och det är sånt jag lever för. Resan hem blev ännu mer strapatsfylld, där jag missade tåg, av misstag ”plankade” på ett annat tåg där min biljett inte gällde och därför blev tvungen att kliva av i Södertälje för att vänta på ett korrekt tåg… Så det blev en lång dag för att signera böcker, men i slutändan var det värt det ändå.

Och det är kanske det livet handlar om, det kan vara missöden på vägen, man kan hamna fel eller känna sig vilsen, trött eller missmodig. Men det är bara att göra sin grej, och fortsätta med att vara sig själv och göra det man brinner för.

No matter what.

Posted in Uncategorized.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *