En vecka i en författares liv

När jag signerar böcker och pratar med människor är den vanligaste frågan jag får: ”Lever du som författare på heltid nu?” Och jag svarar: ”Nej, inte ännu. Men förhoppningsvis snart.” Innan den dagen kommer behöver jag leva i nuet, och därför tänkte jag bjuda med er på en resa för att berätta hur min senaste vecka varit.

Måndag: Stiger upp klockan sex, gör mig i ordning för att sedan väcka de tre barnen. Maken har rest tidigt till jobbet i Stockholm dit han pendlar mer eller mindre dagligen. Fixa frukost, se till att barnen får på sig kläder, komma ihåg att ha med frukt till 6-åringen, extra välling till 1-åringens dagis och att 10-åringen har med sig skolväska och tillräckligt varm jacka. Åka iväg, lämna barn på 3 ställen och innan jag är på jobbet har det tagit 45 min. Jobbar som en tok på jobbet, då vi har flera stora projekt som alla har deadlines att passa. På lunchen drar jag iväg till gymmet där jag är instruktör. Håller ett cirkelpass och hinner precis tillbaka till jobbet igen när lunchen är klar. Hinner inte äta, utan får stoppa i mig en avocado samtidigt som jag fortsätter jobba. Jobbar, jobbar, jobbar och så är klockan fem och jag åker hem för att hämta barnen. Hjärnan fokuserar på vilken mat som ska lagas under kvällen. Lillsnuttan är gnällig och enda sättet att hålla henne lugn är att hon får sitta uppkrupen på diskbänken så att hon ser på när jag lagar mat. Försöker äta lite samtidigt som jag matar, servar med dryck och håller uppsikt över matbordet. När maten är uppäten är det inte mycket tid över innan barnen ska nattas och läggas. När de sover går jag ner i källaren, sätter på musik och skriver vidare på min tredje roman. Klockan 23 är jag trött och går och lägger mig. Kan inte somna, utan läser lite i en bok.

Tisdag: Maken iväg tidigt igen. Samma procedur som dagen innan, med undantag från min egen frukost. Lämnar barnen extra tidigt på dagis, tar mig in till stan och sammanstrålar med två kollegor för frukostmöte. Jobbar vidare som en tok, och känner hela tiden hur hjärtat bultar lite för snabbt, och stressen ligger och lurar. På lunchen drar jag iväg till gymmet igen, den här gången håller jag ett spinningpass och både deltagarna och jag är helt slut efteråt. På vägen tillbaka till jobbet kommer jag på att jag glömt 10-åringens valthorn i bilen som han ska ha på sin musiklektion under eftermiddagen. Jag måste gå omvägen förbi p-huset och hämta den. Jobbar vidare, och känner en viss tillfredsställelse när jag sakta men säkert ser att vi börjar nå resultat. Har möte strax efter 16.00 och glömmer helt bort att ta med mig telefonen in till mötet, trots att jag vet att 10-åringen ska ringa för att hämta sitt valthorn. Detta kommer jag på när klockan är 16.40 – när hans lektion egentligen börjar – och jag rusar ut i korridoren, springer ut med valthornet och hinner få fatt i grabben som trott att jag glömt bort honom. Grämer mig över hur usel mamma jag är hela vägen hem. Hämtar barnen, åker och handlar, fixar mat enligt gårdagens procedur. Från och med nu är jag gräsänka i 3 dagar, då maken har alldeles för mycket på jobbet och inte hinner åka hem. När ungarna är i säng orkar jag inte skriva på boken. Tappar upp ett bad och ligger och läser istället. Sedan krockar jag med kudden.

Onsdag: Samma morgonprocedur. Iväg till jobbet, work-mode inställt och grottar ner mig i jobbet. Börjar undra om vi kommer att hinna till de deadlines som är utsatta. I och med att jag är projektledare och ansvarar för projekten är det min skyldighet att göra vad jag kan, så jag kontaktar kunderna och ser om jag kan få dispens på någon dag. Det lyckas och jag pustar tillfälligt ut. Flera andra projekt har deadlines också, och det blir lite tjafs på jobbet om vilka resurser och personer som ska sitta i de olika projekten. Jag måste stå på mig, har inte råd att avvara mer resurser. Lunch igen, dags för 3:e passet på gymmet, den här gången Bodypump. Hinner inte äta lunch någon av dessa dagar, så med ömmande muskler och grötig hjärna försöker jag få i mig lite protein i form av några kokta ägg. Tar mig igenom eftermiddagen och kvällen på samma sätt som dagarna innan.

Torsdag: Upp, fixa i ordning, iväg till jobbet, jobba. Första lunchen på hela veckan som jag inte håller något pass och jag njuter av att kunna äta en lunch utan att stressa. Precis när lunchen är klar och jag ska jobba vidare ringer skolan. 6-åringen har ont i magen och skriker i plågor. Bara att packa ner datorn, rusa iväg till bilen och hämta grabben. Packar ner honom i sängen med en mugg katrinplommonjuice då jag misstänker att han är hård i magen, sätter på en film och sätter mig sedan och fortsätter jobba. Har inte tid att vabba. Grabben somnar i soffan och jag hinner få en del gjort. Hämtar lilltjejen på dagis några timmar senare, hon har precis börjat gå och drar ner hela glaset med katrinplommonjuice över den ljusa mattan och ner över hela sig. Mattan totalförstörd och lilltjejen alldeles superkladdig. Bort med de kletiga kläderna, orkar inte uppröras över mattan. Fixar middag och när barnen sedan sover orkar jag inget annat än att slötitta på tv. Den ljusa mattan är mer brun än vit.

Fredag: Idag ska maken komma hem, och jag ska få min efterlängtade egentid, få skriva lite och bara vara. Detta ger mig ny energi. Grabben tycks vara okej i magen igen, så det bär iväg till skola och dagis som vanligt. På jobbet jobbar vi alla som maniska. På lunchen går jag iväg till Akademibokhandeln i stan, något som jag tänkt göra länge, men som det aldrig funnits tid för. Presenterar mig för den nya butikschefen, nämner mina böcker och att det gick väldigt bra för mig när jag signerade Dold Agenda där förra året. Det gick faktiskt så bra att jag sålde slut deras lager och fick ta till av de böcker jag själv haft med mig. Hon blir intresserad och vill att jag skulle komma förbi med Naken Sanning så ska vi boka in en signering. Tillbaka till jobbet, dags för planeringsmöte. Vi konstaterar krasst att nästa vecka ser lika mardrömslik ut; massa deadlines, mängder med projekt och vi inser alla att det bara är att bita ihop, jobba så fort vi bara förmår och förhoppningsvis få mer lugn så småningom. Jag hinner inte ens bli klar med mötet innan jag får meddelande från ekonomiavdelningen att skolan har ringt igen. Samma visa en gång till. Grabben har så ont i magen så att han kvider, och än en gång får jag kasta mig iväg med dator under armen och hämta en liten kille. Åker till apoteket för att köpa medicin mot hård mage. Preparerar honom, jobbar vidare och åker sedan och hämtar maken vid tåget. Vi säger hej, jag drar in till stan och han drar vidare hem. Äntligen lite egen tid. Får ett underbart meddelande från en läsare som säger att Naken Sanning är en grymt spännande bok och att jag levererat ytterligare en bok i toppklass. Den meningen gör mig självklart riktigt glad! Sätter mig på en restaurang med trevlig after-work-buffé och det känns som att jag pustar ut för första gången på hela veckan. Skriver omkring 10-15 sidor och känner hur energin långsamt fylls på igen. Kommer hem sent och först då har jag möjlighet att hälsa lite på min man.

Lördag: Sover till klockan nio. Stiger upp, vi äter frukost, och maken och jag lägger oss och bara är en stund. Jag somnar om och sover till klockan 12 (!) Vi gör oss i ordning, drar iväg till IKEA, handlar ny matta och har några timmar ihop som familj. Kvällen blir ganska skön, tittande på Så mycket Bättre. Ingen signering den här veckan, dock kommer det nästa vecka.

Söndag: Efter en lugn förmiddag drar vi iväg till Mariebergs köpcentrum, handlar lampa som ska hänga över matsalsbordet. En lampa som vi inte lyckats inhandla på de 4 år vi bott i huset. Vi handlar lite kläder till tjejen och hinner sitta på ett fik en stund, samtidigt som lilltjejen strosar omkring och utforskar världen. Hem, äter kvällsmat, och tar hand om en grinig och snörvlig liten tjej. Nu sover alla små och jag börjar ladda om inför nästa mastodontvecka.

Kanske blir livet lite lugnare när jag bara lever på mina böcker 😉

Posted in Uncategorized.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *