Att beröra

Den bästa komplimang jag kan få från mina läsare är att mina böcker berör dem. Om jag kan få en läsare att känna hur berättelsen tar tag i dem, engagerar och kanske till och med upprör, då har jag lyckats komma dit jag vill med mitt skrivande. Tanken är att läsaren ska känna med karaktärerna.

Det där att beröra människor fick en djupare dimension i veckan. Jag var på 60-årsfest för en alldeles fantastisk kvinna i helgen. Hon ser inte ut att vara äldre än fyrtiofem, hon är ett energiknippe utan dess like och jag betraktar henne som en riktigt god vän. Det här är en kvinna som får alla människor i hennes omgivning att känna sig sedda, uppskattade och fantastiska. Hon har en förmåga att lyfta upp andra på ett sätt som gör att alla älskar henne. Det märktes också på festen, då vi var närmare nittio personer som alla ville umgås med vår värdinna. Det mest makalösa med denna kvinna är att hon är den här underbara, osjälviska och fantastiska personen trots att hon själv har cancer. Det hade varit lätt att ursäkta sig med att hon behöver tänka på sig själv, att hon inte orkar ge mer. Alla hade förstått. Men hon gör inte det. Hon fortsätter att beröra människor på ett sätt som jag aldrig sett maken till.

På samma fest träffade jag också på ett par som berättade att de har fyra barn, med två års mellanrum mellan varje barn. Dessutom har deras äldsta son autism. Jag kan tycka mitt liv är intensivt, men jag insåg rätt snabbt att jag låg i lä jämfört med dem. Också ett livsöde som grep tag i mig.

2012 blev jag utsedd till Årets Rookieförfattare av Nerikes Allehanda med min bok Dold Agenda. Motiveringen löd bland annat att jag skrivit en berättelse som ”både upprör och berör.” Och när jag fick ta emot priset sade en av jurymedlemmarna att hon inte kunde släppa boken i tankarna, och att handlingen levde kvar i henne långt efter hon läst ut den. Det är dit jag vill komma. När jag får rapporter om hur mina läsare gråter när de kommer till en av slutscenerna i Naken Sanning, då känner jag att jag är på riktigt god väg.

Idag fick jag möjlighet att träffa nya läsare, då jag signerade i Askersund. Trevlig bokhandel, underbara människor, massor med sålda böcker och ett leende som började leka i mungiporna på mig. För det slog mig; jag börjar mer och mer leva min dröm. Mina böcker hittar nya läsare och gång på gång får jag höra att jag har berört dem och att de älskar mina böcker.

Jag tror att jag behåller leendet på läpparna en stund till:)

 

Posted in Uncategorized.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *