Nej, det är ingen självbiografi

Jag tror att de allra, allra flesta författare plockar med egna erfarenheter i sina böcker. Dels för att det är lättare att beskriva och dels för att det blir mer trovärdigt. Sedan är det förmodligen så att inte ens vi författare har en ständigt icke sinande brunn av fantasi att ösa ur.

Men jag börjar också förstå att det är lätt för en läsare att förknippa det som står i böckerna, med själva författaren.  Har nyligen själv läst en bok av en författare som jag har lärt känna en del och när då huvudpersonen i boken hade vissa drag gemensamma med författaren började till och med jag undra hur mycket annat som också var författarens personliga idéer.  Till saken hör att huvudpersonen i boken långt ifrån var en trevlig karaktär.

Mina böcker handlar om den ensamstående mamman Emelie som har ett tungt förflutet men som försöker hantera livet efter bästa förmåga. Hon hamnar i diverse situationer och problem och får göra upp med både det förflutna och nutiden.  Många har sagt till mig att de ser mig framför sig när se läser om Emelie.  Visst, jag har gjort henne blond och blåögd och jag har hämtat en del från mitt liv. Men jag är inte Emelie. Och nej, jag har aldrig tagit droger och jag har aldrig suttit i fängelse. Jodå, jag har fått den frågan. Helt seriöst ställd dessutom.

Häromdagen sade mamma att hon hade läst ut sista delen i min trilogi. Men hon tyckte inte att Emelies mamma var särskilt trevlig.  ”Är det verkligen så du ser mig?” frågade hon. Jag fick dra ett djupt andetag. ”Nej. Jag är inte Emelie och du mamma, är inte Gunilla.”

Det kan tyckas komiskt och man kan skratta åt det. Men det finns också ett allvar i detta. Vad kommer hända när min fjärde bok kommer ut här till våren, som handlar om erotik och otrohet.  Kommer folk automatiskt att tro att jag har gjort allt det där i boken? Eller de kommande böckerna jag kommer skriva, kommer läsare alltid att tro att jag skriver om mitt eget liv? Det kanske till och med blir så illa att jag drar mig för att skriva vissa böcker bara för att jag inte vill att folk ska få för sig saker. Det vill jag inte.

Jag hoppas att mina läsare kan skilja på personen Elisabeth och författaren Elisabeth och att det inte är alls samma sak. Däremot kommer mina böcker säkert alla ha drag av mig, på något sätt. Men exakt vad som är självupplevt och inte kommer jag att ta med mig i graven 😉

 

 

Posted in Uncategorized.

One Comment

  1. Så väl jag känner igen vad du skriver. Själv skriver jag om en polis som står på pensionströskeln och har jobbat för FN och EU på Balkan. Det har jag också gjort, men nej, Michael Lundell är inte jag. Självklart lånar vi av våra egna erfarenheter och använder oss av egna upplevelser när vi skapar våra karaktärer. Är Kurt Wallander samma som Henning Mankell. Nej verkligen inte. Jag hade t.o.m. en läsare som efter att ha läst inledningen på min bok slutade att läsa med motiveringen, ”jag vill känna dig som den Jan-Eric jag bildat mig uppfattning om och inte som Michael Lundell”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *