Upp som en sol … ner som en pannkaka

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Det börjar långsamt gå upp för mig vad det är jag har gett mig in på.

Har precis kört mitt första styrkepass och man kan väl milt uttrycka det så här, jag kände mig lika förvirrad idag som jag gjorde för 20 år sedan när jag första gången satte foten på ett gym.

Det är alltså dessa jag ska  träna med...

Det är alltså dessa jag ska träna med…

Tog mig bort till de fria vikterna där jag även tidigare har tränat en hel del, skillnaden den här gången var att jag gick direkt på de där vikterna som skrämmer av bara anblicken. Försökte se ut som att jag visste vad jag gjorde, men är ganska säker på att jag misslyckades kapitalt.

Började med att lassa på massor av vikter på en stång för knäböj. Stången låg på en ställning ungefär i midjehöjd. När jag hade lassat på skulle jag så klart försöka lyfta den upp på axlarna. Kunde inte rubba stången en millimeter… Så det var bara att lassa av vikterna igen, placera stången högre upp så att jag sedan kunde smyga in kroppen under och med hjälp av benen lyfta stången från ställningen.

Finn fem fel

Finn fem fel

Så var det dags för bänkpress. Massor med vikt på,        försiktigt lyfta av från hållarna och sedan köra. Första  och andra set gick bra. Tredje set slet jag som ett djur och  när jag hade en repetition kvar tog armarna bara slut.  Jag kunde inte få upp stången en millimeter så den  landade på bröstkorgen, och där låg jag som en  sprattlande fisk som inte kunde komma loss och inte  orkade få bort stången. Dagens hjälte blev en kille som fick  syn på mig i min utsatta position och kom och hjälpte  mig att få bort den från bröstkorgen. Haha, Gud vad fånig jag kände mig. Och jag ska medge att det hände att jag tänkte: ”Vad sjutton gör jag här?” under passet idag. Längesen jag kände mig som en sån fullständig nybörjare på något.

Jag tog mig igenom passet, känner redan av träningsvärken i låren – särskilt som jag inledde dagen klockan fem på morgonen med en lång rask promenad enligt föreskrifterna.

En slagen hjältinna

En slagen hjältinna

Armarna känns som gelé och jag som egentligen hade tänkt att jag skulle sätta mig och skriva på min kommande roman, åkte istället raka vägen hem.

Nu väntar jag på att maten – fläskfilé med rostad sötpotatis – ska bli klart i ugnen. Sötpotatisen hade jag för övrigt stora svårigheter att skära i bitar eftersom armarna var dränerade 🙂

Även idag har jag fått kämpa med maten. Åt kött tillsammans med sallad och bönor på lunchen och blev illamående i timmar efteråt. Jag hoppas att det är en övergångsfas för mängden mat är riktigt jobbigt att hantera.

Nu är jag grötig i huvudet och tung i kroppen. Försöker att inte suktande stirra på vinflaskorna som ligger i vinstället… Det får bli vatten till maten. Jodå, det är också gott. Intalar jag mig…

 

Posted in Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *