Jag är inte mellanmjölk

Det är lite intressant. Det har gått en vecka sedan jag började den här bloggen men åsikterna har trillat in från första dagen. Så nu tänkte jag skriva ett ganska långt inlägg om den här saken.

I Sverige finns det tydligen fyra ämnen som svenskar har mycket åsikter om: Religion, Politik, Träning och Kost. Kombinerar man dessutom ihop detta med det förhatliga Jante och dess kusin Lagom så har vi en stor kittel av bubblande åsikter.

Inte mellanmjölk

Inte mellanmjölk

Det finns ungefär lika många åsikter som det finns människor på den här jorden. Och den senaste veckan har jag fått ta del av en del av dem. Män som har hört av sig och förfasat sig över mitt nya träningsfokus, jag har fått höra att jag ska vara stolt över mina kurvor. Jag har hört andra som gett mig råd om att jag ska ta det lugnt med träningen, att jag inte ska ha tunga vikter, att jag ska äta vissa saker, att jag inte ska äta det som jag äter nu och jag har också fått höra att jag ska vara försiktig med att lägga ut bilder på mig i träningskläder och bikini eftersom jag har min författarkarriär att tänka på. Jag har fått höra att jag måste unna mig saker ibland också, jag har blivit ifrågasatt varför jag är restriktiv med kolhydrater. Listan kan göras ganska lång.

Jag noterar alla åsikter men i 9 fall av 10 går jag på det jag tror på. I det här fallet är det dessutom inte jag som har bestämt det här träningsupplägget och maten, jag följer vad min PT säger, som dessutom råkar vara känd och hans metoder har åstadkommit makalösa resultat. (Följ länken om ni vill läsa mer.)

http://axonblogg.se/category/klienterreferenser/

Om det inte redan framgått så avskyr jag Jante och har gjort allt för att strypa det tänket. Det begränsar bara och det blir aldrig möjligt att nå sin fulla potential om jag hela tiden ska bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Att vi i Sverige sedan är så förtjusta i att vara ”lagom” att vi till och med har ett eget ord för det, som inte finns på något annat språk, visar hur svårt vi har för folk som sticker ut. Allting ska vara lagom. Du ska vara lagom framgångsrik, lagom duktig, lagom snygg, lagom vältränad, träna lagom mycket, äta lagom med mat. Definitivt inte sticka ut från mängden.

Där platsar inte jag. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Redan när jag föddes tycks det ha varit bestämt av Gud, Ödet eller Slumpen eller vad man nu tror på, att jag tydligen skulle skilja mig från mängden. Jag föddes på skottdagen, den 29 februari – den dag som bara finns vart fjärde år. Jag föddes in i en religiös sekt, fick namnet Jael som ingen någonsin hade hört talas om och folk trodde därför att det var Joel man menade och förväntade sig att jag skulle vara en kille. Jag var lite smårund, hade glasögon och var en plugghäst. Jo, jag stack ut redan från början. Och jag hatade det. Jag ville inget annat än att vara ”normal”, som alla andra. Tills jag någon gång i tonåren insåg att jag skulle gå min egen väg, att det var det som gjorde att jag mådde bra.

Min lilla revolution började med att jag vid 13 års ålder bytte namn till Elisabeth, trots mina föräldrars protester. Några år senare fortsatte jag revolten genom att lämna det strikta och religiösa sammanhang som jag vuxit upp i. Jag var trött på ”vad ska andra tänka”-tänket,  visste att jag inte mådde bra av mentaliteten och det otroliga fyrkantiga sätt att se saker på där.

Och så har jag fortsatt. Jag sticker ut. Jag tar plats. Jag har blivit av med jobb för att jag har stått på mig mot chefer, jag har blivit ovän med folk, jag har varit obekväm. Men jag är jag. Mina böcker handlar om tuffa ämnen som våldtäkter, sekterism, pedofili och hedersvåld. Och min kommande bok Valet sticker verkligen ut och tar plats då det är en erotisk otrohetshistoria. Jag vet att den boken kommer dela in mina läsare i två kategorier. Den ena delen kommer att tycka att boken är fantastisk, den andra delen kommer att förfasa sig. Mina böcker är inte mellanmjölk någonstans och det vill jag inte heller att det ska vara. Lika lite som jag själv är det.

Nej, jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig. Alla kommer alltid att ha åsikter om allt. Jag hoppas att folk ska tycka om mig, se mig som en inspirationskälla och upptäcka att jag är en ganska trevlig prick att umgås med. Men tycker man att jag är för mycket, för intensiv, eller inte tillräckligt lagom, ja då får det vara så. Synd för dem, de missar en ganska härlig personlighet.

Så. Jag uppskattar att folk bryr sig om mig. Jag vet att de råd och tips jag får är välmenande. Men jag kommer att fortsätta att gå min egen väg. Vill man inte se mig i träningskläder eller bikini så behöver man inte läsa min blogg. Tycker man att jag tränar för mycket eller äter fel eller är för strikt och inte unnar mig saker, ja det får man gärna tycka. Alla har rätt till sin åsikt. Jag vet vad jag tycker. Och till dem som är oroliga att jag inte kommer ha några kurvor kvar, så kan jag försäkra att de kommer att sitta kvar oavsett. Jag kommer aldrig att bli en pinnsmal tjej, men en vältränad med kurvorna intakta kan jag bli.

Anledningen till att jag skriver den här bloggen är först och främst för min egen skull. Den fungerar som en dagbok, där jag skriver väldigt autentiskt om vad som händer på den här resan. Ibland kommer allt att kännas toppen, ibland kommer det att vara en tung uppförsbacke. Jag hoppas att de som läser min blogg ska komma med hejarop när det går bra och stötta när det går dåligt. Om jag sedan kan inspirera andra så ser jag det som en bonus. Om man är orolig för att jag visar upp en för privat sida av mig själv – som kan vara till nackdel för min författarkarriär – så kan jag bara säga att jag är en helhet. Jag är inte bara författare, lika lite som jag bara är trebarns-mamma eller bara är gymsinstruktör, eller bara konsult, eller bara egen företagare. Jag är en helhet och jag anser att genom att berätta om övriga delar av mitt liv, som exempelvis med den här bloggen, så får folk en bättre bild av mig och lär känna mig lite bättre. Allt som jag lägger ut på sociala medier eller i bloggar kan jag stå för till 110 %. Och ja, jag är vid mina sinnen 🙂

Så. Nu ska jag fortsätta att göra det jag är bäst på. Att vara jag 🙂

Posted in Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *