Kroppsuppfattning

Vissa saker ska man definitivt inte göra om man vill behålla sitt goda humör. Prova kläder i en provhytt hör dit…

Jag nu - 9 veckor in i programmet

Jag nu – 9 veckor in i programmet

Jag fick för mig att jag skulle prova lite kläder, behöver bland annat ny bikini inför resan till Brasilien i sommar och det är releasefester för min nya bok i nästa vecka och tänkte att jag kanske kunde hitta något snyggt att ha på mig då. Jag kände mig på bra humör, tyckte att jag kände mig både snygg och smal när jag gick omkring där i affären och valde ut kläder.

Känslan försvann rätt snabbt när jag började prova kläderna. Vad är det med provrum egentligen? Vad är det med ljuset? Du ser ut som en blek, fet padda. Varenda skavank hånskrattar åt dig och säger åt dig att du inte är värd något, att du lika gärna kan dra en påse över huvudet och att du kan lägga ner alla dina funderingar på att få en fit kropp.

Det blev inga klädinköp, jag gick och köpte ett par skor istället… Fötterna har ingen tendens att gapskratta mig rakt i ansiktet i alla fall.

Jag har tappat 8 % i i fettprocent på kroppen, jag har minskat närmare 50 cm runt om på kroppen. Jag tycker att det går åt rätt håll, men ändå känner jag mig som en elefant i de där provrummen.

Jag frågade en manlig kollega till mig om han någonsin upplever ångestfyllda stunder inne i provrummen när han provar kläder. Nej, det gjorde han inte. Är det så att vi tjejer har ångest bara för att vi inte ser ut som modellerna? Varför kan en dålig upplevelse i en provhytt förstöra en hel dag för en kvinna, medans en man inte ens upplever att han har en dålig upplevelse i en provhytt…?

Detta fick mig att tänka lite mer på det här med kroppsuppfattning. När jag var 21 skulle jag gifta mig för första gången ordnades en möhippa för mig. Jag har kort från den möhippan sparade i en fotobok hemma. Jag minns att jag tyckte att jag var så stor, att jag var tjock och att jag behövde banta. När jag tittar på de fotona idag ser jag en smal, näst intill mager tjej, där revbenen syntes och nyckelbenen stack fram som på en svältande.

Ursnyggt – tycker jag, men killar verkar inte hålla med

Nu strävar jag efter att få en fitness-kropp, som dagar  som den här (på grund av obehaglig stund i provrum)  känns extremt avlägsen. Det är som att jag kan lägga  ner allt sådant tänk direkt, för att det aldrig kommer  att bli verklighet, vägen dit är för lång.

Samtidigt så har jag pratat med flera killar, sådana  som själva är väldigt vältränade, att de tycker att en  tjej ska ha former. Flera killar har sagt att de tycker  att de är fult när tjejer blir för vältränade, att de ser ut som att de är män, och att det inte är trevligt att ta i en kvinna som inte känns mjuk, utan bara består av muskler. Och jag som tycker att det är bland det snyggaste som finns med en riktigt vältränad tjej (nej, inte bodybuilding, men fitness-tjejer). Det är som att det de olika könen tycker är snyggt skiljer sig så mycket åt. Jag har fått komplimanger från killar nu, som tycker att jag ser fantastisk ut, medan jag själv inte alls är nöjd med hur det är just nu, utan som snarare ser att jag behöver gå ner 15-20 kg innan jag är nöjd.

Varför är det så här?

Min killkompis som jag ska åka till Brasilien med, han visade upp en trend som tydligen är vanlig i Brasilien nu. Antingen är tjejerna toktränade, med magrutor och inte tillstymmelse till fett på kroppen, eller så har tjejerna riktigt stora rumpor och jobbar hårt på att forma sin bakdel så att den ska bli så stor och iögonfallande som möjligt. När han visade mig bilder på dessa tjejer var min första tanke; jaha, det är tjejer som har en rumpa som ser ut som min. Jag sade något om detta, typ att ”Ja men det är ju en sån rumpa som jag har” och han tittade på mig som om jag född på en annan planet. ”Skojar du? Din rumpa är ju hälften så stor som de här!” utbrast han.

Och där blev jag återigen påmind om det här med kroppsuppfattning. Jag tycker att jag har en stor – för stor – rumpa och uppfattar mig själv på ett sätt som tydligen inte stämmer. När jag då upplever att jag får det bekräftat att min rumpa är hemsk – i ett provrum exempelvis – då har jag svårt att tro att det ligger till på något annat sätt.

Ibland önskar jag att jag var man. De verkar ha så himla mycket lättare med allting…

Posted in Träning & hälsa.

One Comment

  1. Jättekul att få följa din resa 🙂 Du har en grymt bra P.T (min svärson använde sig oxå av honom) Du har grymt fina resultat och det syns verkligen på din kropp :)) Jag vet inte om du hoppat över några veckor? För visst börja du den 3/2? Fortsätt kämpa & Lycka Till! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *