Om min kropp var ett barn skulle jag kunna anmälas för misshandel

Varför skäller jag på min kropp när jag borde älska den?

Varför skäller jag på min kropp när jag borde älska den?

Så länge jag kan minnas har jag varit extremt hård mot mig själv. Kraven jag ställer på mig själv skulle jag inte ens kräva av min fiende. Under veckan som gick blev jag intervjuad för två tidningar – varav den ena var för självaste Expressen – och jag har kommit till vissa insikter under de här intervjuerna.

Jag har sedan barnsben fått för mig att jag inte duger. Det kan bero på att jag växte upp i ett strängt religiöst hem, där jag fick lära mig att jag var en syndare och att det fanns en Gud som bedömde och dömde en.

Jag tillåter mig inte att göra fel. Och när det väl händer – för det gör det – då gör jag så mycket fel att det räcker för en hel livstid. Och jag dömer mig själv så hårt, så hårt. Andra kan förlåta mig för mina misstag och dumma beslut jag har fattat genom åren, men jag vare sig förlåter eller glömmer vad jag gjort.

Och det slog mig också i veckan som gick, att jag resonerar precis likadant gentemot min kropp. Jag hittar alltid fel. Har gjort så länge jag kan minnas. För stor, för otränad, för stor rumpa, för konstiga proportioner, för tråkig … Listan kan göras typ hur lång som helst.

Jag hade ett samtal med en PT som också jobbar som mental coach och han gav mig en rejäl tankeställare. Han sade åt mig att jag skulle föreställa att huvudet och kroppen var skilda åt. Att hjärnan och huvudet pratade med kroppen. Så frågade han mig vad huvudet sade till kroppen.

Det var inga snälla saker…

Så fortsatte han att säga att om man matar kroppen med tillräckligt mycket negativ energi så kommer kroppen tillslut att sätta sig på tvären. Om jag hela tiden talar negativt till min kropp – ”du duger inte”, ”du måste bli mer vältränad”, ”du måste gå ner i vikt” o.s.v. då kommer kroppen tillslut svara med: ”Jag duger ju inte i alla fall så varför ska jag göra vad du, Herr Hjärna, säger åt mig?”

Om jag skulle applicera de negativa tankar jag kan tänka om mig själv, och översätta det till att jag skulle säga det till något av mina barn, då skulle SOC behöva komma och ta mina barn ifrån mig för då skulle jag inte betraktas som en bra mamma. Jag skulle ALDRIG säga så elaka saker till någon, och definitivt inte till mina barn, som jag säger till mig själv varje dag.

Snacka om eye-opener…

Jag insåg att jag måste bli lite snällare mot mig själv. Så nu har jag påbörjat en ny övning. Varje dag ställer jag mig framför spegeln och talar om för min kropp hur mycket jag uppskattar den och hur stolt jag är över att ha kommit dit jag är. Och min kropp svarar genom att gå ner i vikt och ler mot mig.

Posted in Träning & hälsa.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *