En gång otrogen alltid otrogen?

Just nu finns det en mycket utlämnande artikel om mig i Aftonbladet. Som berättar om mitt mörka förflutna, där jag sårade människor i min närhet pga idiotiska val. Pga otrohet.

I många år skapade jag mitt eget helvete och mitt eget fängelse, fyllt av ständig ångest, ständig paranoia för att mina hemligheter skulle upptäckas. Mina upplevelser ledde fram till att jag skrev boken Valet, det var mitt sätt att någonstans försöka sätta ord på det som hände på insidan.

Pga mitt dubbelliv kraschade två äktenskap. Det är min största sorg, en livssorg som jag ständigt kommer bära med mig. För jag är ingen hemsk person. Jag är en sjysst, snäll och älskvärd människa. Men däremot har jag gjort riktigt korkade val, som tyvärr har fått stora konsekvenser i mitt liv.

Jag har fått mycket reaktioner på den här artikeln. De som hör av sig till mig skickar ”klapp-på-axeln-meddelanden” där de tycker att jag är strong som går ut och berättar. Många har varit med om liknande saker själv.

Otrohet är så vanligt. Men kanske inte lika vanligt att man erkänner. Särskilt inte i en av Sveriges största tidningar. Och jag erkänner att jag hade väldig ångest när jag visste att den här artikeln kommit ut. Särskilt när jag insåg att den var en plus-artikel, vilket innebär att man bara kan läsa hela artikeln om man betalar för plus-bilagan. Betalar man inte kan man bara läsa en del och då kan man också få en väldigt skev bild.

I artikeln berättar jag att jag har hatat mig själv i så många år, att jag varit livrädd för relationer. Att jag inte vågat tro att kärleken var något för mig eftersom jag var så rädd att såra den jag älskar.

Men så bestämde jag mig en dag för ungefär ett drygt år sedan, då den mest fantastiska mannen på jorden dök upp. Att jag ville satsa på kärleken igen. Att jag måste våga. Att jag måste vända blad och förlåta mig själv, att tro att även jag har rätt till en ny chans.

Jag har haft mitt fängelse. Jag har tagit mitt straff. Sonat mitt brott. Jag jobbar med att förlåta mig själv och blickar idag istället framåt. Vågar tro på kärleken.

Livet som research

Häromdagen höll jag en föreläsning och fick då frågan vad som inspirerar mig. Jag svarade: ”Livet.” Mt-Fuji_04

Många känner till min bakgrund. Uppvuxen i en religiös sekt, styrd av en järnhård far som misshandlade sin familj både verbalt och fysiskt. Vid 18 års ålder hade jag fått nog och lämnade skiten bakom mig. Men tvingades också lämna alla vänner och min familj vände mig ryggen. Idag föreläser jag om just det. Hur man kan vända något destruktivt till något bra. Hur man kan hitta ork och mod att gå mot strömmen. Att det går. Att allt är möjligt. Min andra bok, Naken Sanning, handlar om det.

Mina första tre böcker – maktmissbrukstrilogin som den brukar kallas – handlar om maktmissbruk. I alla dess former. Samhället idag fullkomligt kryllar av det. Är det inte förtryck av kvinnan så är det våldtäkter, hallickar, psykopatiska chefer, misshandel och allt möjligt. När jag skrev Naken Sanning blandade jag också in en psykopatisk chef i handlingen. En som jag hämtat helt från verkligheten, som jag studerat på nära håll på en av mina arbetsplatser jag haft.

När jag skrev Valet är även den hämtad från verkligheten. Som belyser konsekvenser av ens handlande. Otrohet, skuld, skam och förtvivlan. Men som också visar att du har ett val. Det har man alltid.

Just nu verkar många av mina vänner utsättas för stora prövningar. En har precis förlorat sin son pga att grabben tog en överdos, en annan går igenom en slitsam och tärande vårdnadstvist där pappan gör allt för att hon ska gå under mentalt. En manlig vän till mig har just blivit oskyldigt anklagad för misshandel och kvinnan har kidnappat deras gemensamma barn och stuckit med alla pengar. Han har ingen aning om vart grabben är och driver nu en tuff kamp för att bevisa sin oskuld och få träffa sin son igen.

Livet. Ibland alldeles underbart. Ibland mycket prövande.

I mitt fall blir skrivandet terapi.  Det är där jag får ur mig alla känslor som ligger och pyr. Det är där jag kan uttrycka det som finns på i sidan i form av frustration, sorg och rädsla.  Det som berör. När jag kan uttrycka det på ett sätt som berör andra, när mina texter och böcker kryper in under skinnet på läsaren. Då har jag lyckats.

Under tiden fortsätter jag att inspireras av livet. Oavsett vart det tar mig.