Livet som research

Häromdagen höll jag en föreläsning och fick då frågan vad som inspirerar mig. Jag svarade: ”Livet.” Mt-Fuji_04

Många känner till min bakgrund. Uppvuxen i en religiös sekt, styrd av en järnhård far som misshandlade sin familj både verbalt och fysiskt. Vid 18 års ålder hade jag fått nog och lämnade skiten bakom mig. Men tvingades också lämna alla vänner och min familj vände mig ryggen. Idag föreläser jag om just det. Hur man kan vända något destruktivt till något bra. Hur man kan hitta ork och mod att gå mot strömmen. Att det går. Att allt är möjligt. Min andra bok, Naken Sanning, handlar om det.

Mina första tre böcker – maktmissbrukstrilogin som den brukar kallas – handlar om maktmissbruk. I alla dess former. Samhället idag fullkomligt kryllar av det. Är det inte förtryck av kvinnan så är det våldtäkter, hallickar, psykopatiska chefer, misshandel och allt möjligt. När jag skrev Naken Sanning blandade jag också in en psykopatisk chef i handlingen. En som jag hämtat helt från verkligheten, som jag studerat på nära håll på en av mina arbetsplatser jag haft.

När jag skrev Valet är även den hämtad från verkligheten. Som belyser konsekvenser av ens handlande. Otrohet, skuld, skam och förtvivlan. Men som också visar att du har ett val. Det har man alltid.

Just nu verkar många av mina vänner utsättas för stora prövningar. En har precis förlorat sin son pga att grabben tog en överdos, en annan går igenom en slitsam och tärande vårdnadstvist där pappan gör allt för att hon ska gå under mentalt. En manlig vän till mig har just blivit oskyldigt anklagad för misshandel och kvinnan har kidnappat deras gemensamma barn och stuckit med alla pengar. Han har ingen aning om vart grabben är och driver nu en tuff kamp för att bevisa sin oskuld och få träffa sin son igen.

Livet. Ibland alldeles underbart. Ibland mycket prövande.

I mitt fall blir skrivandet terapi.  Det är där jag får ur mig alla känslor som ligger och pyr. Det är där jag kan uttrycka det som finns på i sidan i form av frustration, sorg och rädsla.  Det som berör. När jag kan uttrycka det på ett sätt som berör andra, när mina texter och böcker kryper in under skinnet på läsaren. Då har jag lyckats.

Under tiden fortsätter jag att inspireras av livet. Oavsett vart det tar mig.

Vad är sexism?

2015-12-21 13.06.18De senaste veckorna har mängder med rapporter både i vanliga och sociala medier handlat om övergrepp, om hur kvinnor blir offer för dessa. Många helt vanliga kvinnor har rapporterat att de blivit utsatta för trakasserier och inte känner sig trygga.

Ja. Sexism finns definitivt i samhället. Det jag däremot funderat på mer och mer är vad sexism egentligen står för.

Jag skulle kunna berätta otaliga historier om hur jag har blivit avklädd med blicken när jag går på stan, när jag tränar, när jag är i simhallen eller på krogen. Jag har blivit tafsad på, någon har ”råkat” röra mig när de gått förbi. Någon har ställt sig lite för nära på tunnelbanan eller i väntan på tåget. Killar har kommit fram och börjat prata med mig och blivit förbannade när jag har ignorerat dem. Jag har haft chefer som lagt armen om mig, som klämt mig på rumpan. Jag har haft lärare som snuddat vid mina bröst. Dessa erfarenheter är inte alls unika just för mig, utan det finns mängder av människor som upplever detta dagligen.

Men jag har också blivit kallad hora av en man som stod mig väldigt nära, bara för att han blev förbannad för att vi inte hade samma åsikter om en sak. I samband med att jag skulle ge ut min senaste bok, fick jag plötsligt en bild på en erigerad penis i min inkorg, från en man som inte ens försökte vara anonym. Som att jag skulle tycka att hans manslem var något helt naturligt att få ett kort på, trots att vi aldrig träffats. Jag har tvingats blocka ett antal män som inte kan hantera att jag är en offentlig person, att de foton jag lägger ut på mig själv inte betyder att jag är intresserade av dem. Jag har haft män efter mig som jag aldrig träffat, som påstår att de umgås med mig, som taggar mig i sina inlägg och det har varit ett helvete att bli av med dem. Någon var jag tvungen att blocka omkring 10 gånger (han skapade hela tiden nya facebook-konton) innan han slutligen fattade att jag inte ville ha med honom att göra. Jag har fått höra från män att jag är en ”milf” (Mother I Like to Fuck) och det sägs som komplimanger. Jag förväntas bli glad över en sån kommentar, det visar att jag är åtråvärd och att folk ”vill ha” mig.

Men. Sexism är inte bara något som drabbar kvinnor av män. Vi kvinnor kan vara lika sexistiska, där vi suktar över män i vältränade bara överkroppar, där vi kommer med lite förringande kommentarer om män, som kan handla om allt från att de inte är så bra på att ta hand om barn till att de bara tänker med en viss kroppsdel. Vi kvinnor kan vara hemska mot varandra, vi kan snacka skit om andra kvinnor som vi tycker tar för mycket plats, som sticker ut, som inte är som alla andra. Jag har fått höra att jag är en dålig mamma för att jag bryr mig om hur jag ser ut, för att jag lägger mycket tid på träning. Det har antytts att jag är en människa som egentligen bara är ute efter en sak. Att ligga. Alltså är jag en hora.

Det finns härskartekniker som både män och kvinnor använder. Män kan ta till saker som ”Lilla Gumman” eller klappa en lite ”gulligt” på rumpan. Kvinnor utövar andra slags härskartekniker, där de antingen ignorerar en, eller beter sig som att de vet bäst och där de kan ta över och mer eller mindre bestämma vad en annan kvinna ska göra. Om man då inte lyder detta, då tasslas det bakom ens rygg. Vi kvinnor är världsbäst på skitsnack.

Sexism är en slags härskarteknik. Det har sällan med sex att göra, utan om makt. Kanske tillsammans med dåligt självförtroende, avundsjuka, maktlöshet eller vad sjutton det nu kan vara för anledning. Båda könen använder det, bara med lite olika strategi.

Till alla mäns försvar vill jag ändå säga att det finns otroligt många som inte har intresse av att utöva denna typ av makt. Män(niskor) som visar respekt, som ber om ursäkt när de gör fel, som försvarar, som finns där, som bryr sig. Som aldrig skulle drömma om att kliva över gränsen, som behandlar mig som en jämlike. Och det finns fantastiska kvinnor som gläds med sina medsystrar när det går bra, som stöttar i motgång, som tycker om en trots olikheter. Till alla er vill jag bara säga <3

 

När någon hatar dig

Det finns en kvinna som har avskytt mig de senaste tio åren. Tyvärr finns hon av olika anledningar i min närhet och trots att jag försöker undvika henne så mycket som möjligt så korsas våra liv ändå ibland.

Detta är en person som återkommande har kommit med fula påhopp,  baktalar mig inför andra, antyder att jag har missbruksproblem, att jag inte är kapabel att ta hand om mina barn. Hon tycker att jag är en hemsk människa, hon har hotat med att berätta för folk ”vem jag är egentligen”. Jag väljer att inte ens besvara hennes meddelanden längre.

Att hon inte lyckas provocera mig gör henne ännu mer vansinnig. Vad jag än gör så tycker hon att jag gör fel. Åker jag på en utlandsresa ensam gör jag fel som inte tar med barnen, låter jag sonen åka buss från sin träning för att livet inte går ihop sig annars, då är jag en hemsk mamma som inte curlar min 12-åriga grabb.

Det senaste är att hon nu har ringt till Tv4 och bråkar med dem om att de ska plocka bort inlägget om mig från Malou efter tio. Hon tycks tro att hon kan bestämma vad Tv4 väljer att ha på sin hemsida. Jag bara skakar på huvudet åt dumheterna. Jag har just suttit i tv-soffan och berättat om mitt förflutna, om saker jag absolut inte är stolt över. Så trots att jag väljer att berätta ”vem jag verkligen är” så reagerar hon så här.

Förr i tiden hade en sådan här situation fått mig att må superdåligt. Jag har en personlighet som vill vara omtyckt. Men jag har insett att det finns vissa personer som aldrig kommer att tycka om mig och jag kommer inte heller att tycka om dem. Då får det vara så. Jag fascineras bara av att det finns människor som ägnar ÅR åt att hata en människa så intensivt. Hur orkar hon lägga energi på det? Hur orkar hon hålla på och älta? Hur kan man vara en människa som låter hat växa sig så starkt att man aldrig är redo att stryka ett streck över det?

Livet. Det finns gott om jobbiga människor och situationer. Jag väljer att fokusera på det som är bra. ❤2015-10-07 21.45.38

Platå

Ute på morgonpromenad

Ute på morgonpromenad

Utsikt på en av mina otaliga promenader i Barcelona

Utsikt på en av mina otaliga promenader i Barcelona

Utegym i Barcelona

Utegym i Barcelona

Jag visste att dagen förr eller senare skulle komma. När min segersiffrorna stannade upp en aning. Platån.

Och nu har den hunnit ifatt mig. Jag har bara tappat ett hekto sedan förra vägningen och även på måtten står det just nu still.

Jag har haft ett hektiskt schema de senaste två veckorna,  har fått hitta varianter till min gymträning lite mer än jag hade velat.  Det är styrketräningen som verkligen ger resultat och sätter min kropp på prov. Det är den som får min kropp att förbränna på max.  När jag inte hinner eller har möjlighet att träna på gymmet så ofta som jag borde, då spelar det ingen roll att jag försöker kompensera med mycket funktionell träning och powerwalks eller löpning. Det blir inte samma sak. Och möjligtvis är det så att jag också fått i mig för mycket vin de senaste veckorna jämfört med vad jag borde.

Ja det är bara att ta nya tag. Jag har inte gått upp i vikt, jag har fortfarande tappat 5 kg. Jag börjar höra kommentarer från bekanta som säger att det syns på mig nu, så jag får glädjas åt de resultat jag hittills fått och inte gräma mig för mycket över uteblivna resultat.

Här i Barcelona blir det i alla fall väldigt mycket motion. Räknade ut att jag har promenerat omkring 6 mil hittills här nere och än är inte vistelsen över så misstänker att jag hamnar på 10 mil innan det är dags att åka hem igen. Hittade ett utegym vid stranden som jag har utnyttjat en del. Jag är enda tjejen bland massa grabbar. Tycks inte vara så vanligt att tjejer tränar på gym här nere.

Nu ska jag inte gå i fällan att tänka att allt ändå är kört,  utan bara se det här ”misslyckandet” som en liten parentes. Om två veckor ska jag träffa min PT igen för ny fettmätning och då ska jag också få nya gymövningar att göra så det handlar bara om att hålla motivationen uppe trots mindre bra resultat idag. Man kan inte ligga på topp jämt… ?

Förfall eller mänskligt?

Okej. Jag har lovat mig själv att den här bloggen ska vara genomärlig. Så här kommer den bistra sanningen trots att det bär mig emot att erkänna det. Jag tränade ingenting igår. Inte ens en promenad. Det gick helt enkelt inte att få in i mitt schema. Och jag drack vin. Och åt ostbollar. Och lät mitt ätfönster stå vidöppet till klockan 22.

Usch! Det känns som att jag verkligen biktar mig här. Jag som alltid brukar vara så disciplinerad. Som verkligen sätter en ära i att göra det jag bestämt mig för. Som hittills har upplevt att den här träningsutmaningen varit det bästa och faktiskt också bland det enklaste jag gjort. Jag har inte haft problem med att göra snabba powerwalks på morgonen för att sedan köra hårt på gymmet några timmar senare. Godissug har inte funnits, till och med vinet har varit enkelt att avstå ifrån.

Jag tillsammans med mina nya bästa kompisar

Jag tillsammans med mina nya bästa kompisar

Men den här veckan har det varit tyngre. Vet inte om det är en acklimatisering från Kap Verde. Mornarna har varit tyngre, det har varit flera dagar den här veckan som jag verkligen fått kämpa med mig själv för att verkligen kliva upp och ta min promenad istället för att lockas av sängvärmen och att somna om. Men jag har tagit mig ut, pådriven av min envishet som är värre än en åsnas. Men det sket sig alltså igår.

Så idag finns det inga ursäkter. Idag blir gymmet även om självaste djävulen står i dörren och försöker mota bort mig.

Vikten till höger var den jag började med för en månad sedan, vikten till vänster väger dubbelt så mycket och är den jag jobbar med numera

Vikten till höger var den jag började med för en månad sedan, vikten till vänster väger dubbelt så mycket och är den jag jobbar med numera

Jag är arg och besviken på mig själv. Borde veta bättre efter den dryga månad som gått.  Jag har ju fått otroliga resultat, men de lär inte dyka upp om jag förfaller… Vissa kanske skulle hävda att det är mänskligt att ibland bara vara och njuta av livet.  Jag försöker se det så men gnisslar fortfarande tänderna.  Gör om.  Gör rätt.

Nackdelen när kroppen förändras - kläderna börjar ramla av

Nackdelen när kroppen förändras – kläderna börjar ramla av

Internationella kvinnodagen – kvinnor kan!

Sitter just nu i solen och njuter av den Kapverdiska värmen.

Kalorifri dryck innan kl 12 är det som gäller

Kalorifri dryck innan kl 12 är det som gäller

Dricker en cola zero. Klockan är bara 10 på morgonen så mitt ätfönster är fortfarande stängt. Har varit ute på en timmes runda på morgonen och laddat med lite aminosyror.

Det är dags för resultat igen. Ganska exakt en månad har jag hållit på och jag är så nöjd med resultaten hittills. Jag har tagit med både måttband och våg hit ner till Kap Verde. Måste erkänna att jag var nervös när jag ställde mig på vågen i morse, för jag åt faktiskt en pizza och drack en stor öl igår kväll. Var beredd på att det skulle visa sig på vågen. Men det var snarare tvärtom. Jag har gått ner 1,5 kg bara här nere och 4 kg totalt.  Dessutom har jag nu passerat ett av de delmål som jag satt upp för mig själv och väger nu mindre än jag gjort på länge. Såå skönt!

Centimeter-mässigt ligger jag just nu kvar på samma som förra veckan. Först blev jag lite besviken men så insåg jag att jag måste vara nöjd med -13 cm i midjan på en månad. När jag berättade det för min PT kommenterade han att det var helt makalösa resultat och att mina resultat är bättre än han någonsin vågat drömma om 😀  Så nu har jag kanske kommit till en platå när det handlar om centimeter men vågen fortsätter ju nedåt så då får man ju unna sig ett stort leende på läpparna. Vecka 4

Det här programmet är bland det bästa som har hänt mig. Länge har jag försökt gå ner i vikt på egen hand, och alltid misslyckats. Det har satt sig på hjärnan och jag började tro att jag var den enda i världen som inte kunde nå resultat. Och så får man den här responsen när jag kör igång detta. Uppenbarligen älskar min kropp det här upplägget och min PT hade också ögon för vad exakt jag behövde i form av mat och träning.  Så tacksam! Och extra skönt att kunna presentera ett bra resultat på självaste internationella kvinnodagen. Kvinnor kan! Om man ger sig den på det och tror på sig själv.

Nu blir det en timmes simning i poolen och lite armhävningar och situps på det. Och jag kommer ha ett fånigt flin på läpparna hela dagen 🙂

Semester – fast inte från träningen

Nu är jag på Kap Verde. En alldeles fantastisk paradisö med grymma stränder och en konstant strålande sol från en klarblå himmel, timme efter timme.

Milslång strand

Milslång strand

Jag var orolig för att jag skulle tappa mina träningsrutiner när jag var här nere. Men bestämde mig helt enkelt för att det inte skulle ske.

Jag har insett att Kap Verde är perfekt för promenader. Dels finns en milslång strand som man kan gå i timmar på. Sedan finns det dessutom en mysig stad att gå runt i, så mina promenader blir inga som helst problem. Enda skillnaden är att jag här har på mig en strandkjol och bikini när jag powerwalkar istället för vantar och dunväst 😉

Klädseln är utbytt mot kjol och bikini på mina promenader

Klädseln är utbytt mot kjol och bikini på mina promenader

När det handlar om själva träningen får man helt enkelt använda sin fantasi. Börjar man bara titta på sakerna omkring en med träningsögon så kan precis vad som helst bli träningsredskap.

Mitt nya träningredskap

Mitt nya träningredskap

En stol blir perfekt för benövningar, situps och balans. Mot en vägg kan du göra armhävningar eller köra statiskt benstående.   En upphöjd kant utanför hotellrummet fungerar utmärkt som en slags stepup-bräda där jag kan köra allt från upphopp till utfall. Och en vattendunk full med vatten blir en utmärkt hantel för biceps och axelövningar.

Vattendunk blir en perfekt hantel

Vattendunk blir en perfekt hantel

Plötsligt ser jag träningsmöjligheter överallt. På en platt grusplan kan man köra idioten, i stora poolen som hör till hotellet funkar simning alldeles utmärkt och längs strandpromenaden finns träningsredskap som bara är att använda.

Maten är inga problem, jag tar med mig några kokta ägg, lite mandlar och kanske någon frukt till stranden tillsammans med en stor flaska aminosyror blandat med vatten.  Då får jag i mig fett, kolhydrater och protein som jag behöver.  Att börja äta klockan 12 på dagen är ett ännu mindre bekymmer här nere för jag blir sällan hungrig i värmen.  Sedan kan jag hellre äta en bra och ordentligt middag på kvällen.

Så nu ska jag fortsätta mitt träningspass och sedan njuta av solen och stranden 🙂

Fantasi, kreativitet och resultat

Söndag. Vilodag efter en hård veckas slit.  Känner att de här vilodagarna är riktigt nödvändiga för mig. Och jag börjar få in hela tänket nu. Förstår skillnaden mellan vad jag tidigare ansåg var styrketräning och vad som verkligen är det. Har fattat skillnaden mellan hård träning och fjösträning.  20150228_114200

Ibland måste man också vara kreativ. Som igår när jag hade kondition på schemat och insåg att jag inte skulle ha möjlighet att ta mig till gymmet.  Så jag drog ut med min 2-åriga dotter i vagnen och sprang. Mycket jobbigare än att springa på löpband. Och när hon dessutom sade att hon frös, då var det bara att kuta ännu snabbare så då blev det riktig spurtträning 🙂

Nästa vecka kommer jag att vara på Kap Verde och har inte tillgång till något gym, så då blir det fokus på funktionell träning med egen kroppsvikt och självklart en massa löpning längs stranden.

Igår var också min 35-årsdag och jag och barnen hjälptes åt att göra en tårta. Jo. Jag åt en liiiiten bit.

Vår hemmagjorda mindre vackra tårta

Vår hemmagjorda mindre vackra tårta

Och drack faktiskt ett glas vin. Men det är som att det finns en inbyggd spärr i mig nu, lite grann går bra någon gång väldigt sällan men sedan vill jag inte riskera att förstöra det jag har åstadkommit.

Vägde mig och mätte mig idag igen. Har tappat mer än 2 kg sedan starten och nu har jag förlorat hela 13 cm i midjan och 7 cm över låren. Så skönt att få bekräftelse på att det jag gör funkar!

Vecka 4: -13 cm i midjan

Vecka 4: -13 cm i midjan

Så idag blir det bara en powerwalk, sedan blir det att packa  till solen 🙂

Mixade känslor

Drygt tre veckor har jag hållit på. Stigit upp i ottan, powerwalkat, gått till gymmet på luncher, efter jobbet, före jobbet. Blivit starkare, tappat både vikt och centimetrar. Jag ser och märker resultat. Blir först aspeppad, men sedan dalar det.

Magen börjar långsamt formas till det bättre

Magen börjar långsamt formas till det bättre

Inser att det här inte är en quick fix, det här är hårt nötande under lång tid. Även när det här programmet är över och jag kanske har kommit en bra bit på väg så är det här något jag behöver hålla i. En ny livsstil, åtminstone om jag ska hålla formen jag får nu.

Det är klart att det är häftigt om jag kan komma i – och hålla – mitt livs form efter fyllda 35. Inga mer graviditeter eller annat kan sätta käppar i hjulet för mig.

Men så kommer tankarna. De där som ifrågasätter. Ja, jättehäftigt att ha den form jag alltid drömt om.  Men sen då? Vad ska jag göra med formen? Bli beundrad? Är osäker på om det är vad jag vill. Om folk ska beundra mig ser jag hellre att de älskar mina böcker eller något jag åstadkommer.

En klok person sade till mig att jag behöver hitta något som får mig att hålla igång motivationen under lång tid. Och precis så är det. Bara på det här programmet är det mååånga veckor kvar och sedan ska jag hålla i det. Helst under många år.

Träningkläder är det jag lever i numera

Träningkläder är det jag lever i numera

Jag måste hitta det som håller mig igång. Som gör att jag tycker att det är en självklarhet att gå ut och gå astidigt på morgonen. Morgon, efter morgon, efter morgon… än så länge finns motivationen. Än så länge är det fåfängan som håller igång mig. Resultatfokus och målmedvetenhet. Men jag vet att det kommer dagar när det mesta känns löjligt meningslöst och när sängens värme lockar mer. Det är då jag måste ha en strategi.

Än så länge känns det i alla fall fortfarande roligt. Körde styrketräning idag och besegrade äntligen bänkpressen! Höjning 🙂 Kondition i morgon.

Fast kroppen säger ifrån.  Valkar i händerna som gör ont när jag lyfter, blåsa under foten som smärtar när jag powerwalkar, höfterna som protesterar pga all konditionsträning. Förhoppningsvis en övergångsperiod. Men jag inser att det krävs mycket jobb för att få en fit kropp.

Nu är det fredagskväll.

Fruktsallad med kesella kan smaka himmelskt

Fruktsallad med kesella kan smaka himmelskt

Lite fruktsallad med kesella får bli min belöning för den här veckan.  Måste hitta glädjeämnen i vardagen 🙂

Tunga lärdomar

I lördags var jag kvittrande glad, livet lekte och jag njöt av varje sekund. Fick kommentarer som ”Världsklass” och ”Fantastiskt bra jobbat” av min PT och flög på moln. Hade världens bästa 35-årsfest med god mat och vin, följt av utgång på nattklubb och dans inpå småtimmarna.

35-årsfest med intag av alkohol

35-årsfest med intag av alkohol

Så kom bakslaget. Skulle träna styrketräning i söndags.  Gick in med hull och hår och insåg ganska snabbt att  min kropp fortfarande höll på att bearbeta alkoholen i  kroppen. Jag drack inga mängder, men det räckte för att  passet skulle kännas extremt segt och jag orkade inte  alls prestera som jag brukade. Okej, första lärdomen är  att min kropps prestationer påverkas mer än jag tror av  alkohol. Kommer nog att begränsa vin-intaget till  verkligt speciella tillfällen, för jag vill inte tappa mina  resultat. Så himla viktigt är inte vinet.

Så körde jag konditionsträning igår, det fungerade ganska bra och det kändes som att jag var på banan igen.

I morse behövde jag komprimera min träning eftersom jag skulle iväg på kundmöte idag och därför inte skulle hinna träna vare sig på lunchen eller på kvällen. Körde därför min powerwalk, direkt följt av ett tungt styrketräningspass.

55 kg vikter + 20 kg stång för marklyft

55 kg vikter + 20 kg stång för marklyft

På fastande mage, eftersom mitt fönster inte är öppet än. Drack lite aminopulver, dvs protein med extremt lågt kaloriintag, som jag kan dricka utan att det räknas som att min ätfönster öppnas.

Men shit vad tungt det var idag. Kroppen klarade inte av att jobba så hårt som den brukade, det var på flera övningar som jag helt enkelt tog slut. Musklerna strejkade och det ville sig inte.

Först blev jag förbannad och undrade vad sjutton det handlade om. Sedan började jag analysera det hela och kom fram till att det kanske inte var så konstigt. Detta var mitt fjärde pass på lika många dagar, ingen vilodag har varit emellan. Att kombinera tuff powerwalk med ännu tuffare styrketräning utan någon energi i kroppen är kanske inte heller optimalt. Kanske är det inte jag som presterar dåligt, utan kroppen som säger att nu får det räcka.

Vacker morgon på promenaden

Vacker morgon på promenaden

Så i morgon blir det vilodag. Tror att jag behöver det. Och så måste jag jobba med min hjärna, som just nu klankar ner på mig för att jag inte klarade av träningen som jag brukar. Over and out…