Jag börjar inse att detta kommer att bli en ganska tuff resa. Jag är inne på min andra vecka och den där adrenalinsprutande energin jag kände precis i starten börjar nu mattas av lite. Det är något tuffare att ta sig ut på mornarna och det tar emot lite mer att gå till gymmet. Kanske är det för att musklerna ständigt skriker också…

Lika dimmig och suddig som den här bilden kände jag mig på gymmet

Jag har köpt en tidning som handlar om hur man bygger  muskler och hur man ska träna för att uppnå maximalt  resultat, och där stod det bland annat att man ska maxa  vikten man tränar med så mycket att du behöver vila i  minst en minut efter varje set för att över huvud taget  orka. Tänkte att jag skulle testa det igår… Så jag ökade  vikterna på alla övningar och gick in med en järnvilja, att  det här skulle jag fasen fixa. Och jag fixade det, med nöd  och näppe. Men var så slut efter varje set att jag  verkligen var tvungen att vila länge innan jag orkade  köra på igen. Tidigare när jag har sett biffiga killar på  gymmet så har jag mest tyckt att de har struttat runt och  spanat på brudar, men jag tar tillbaka det nu… Jag inser att de har vilat och att den vilan är något de definitivt har gjort sig förtjänta av.

Herregud vad jag slet igår! Armarna var som gelé och benen som överkokt spagetti. Och det är nu jag fattar hur långt ifrån styrketräning jag tidigare har varit, när jag har tyckt att jag tränade. Det jag har gjort förr kan knappt räknas som uppvärmning ens.

Idag värker det överallt.

Trött och sliten

Min morgonpromenad i morse var skön och frisk, men jag känner av i mina muskler. Idag väntar konditionsträning och min kropp och hjärna börjar försöka truga mig: ”Inte ska du väl köra ett pass idag igen…?”  JO, det ska jag. Och i morgon blir det tufft styrketräningspass igen. (Musklerna jublar verkligen 😉 )

Men jag försöker se det lite som med mina böcker. När man anser att man har skrivit klart en bok, det är egentligen då det riktiga jobbet börjar. Det är då man går in i redigeringsfasen, man lägger till, drar bort, ändrar, justerar. I början är det en ofärdig produkt, som sedan blir bättre och bättre tills man slutligen kommer till punkten när man säger: ”NU är det bra.” Så min kropp befinner sig i redigeringsfasen just nu 🙂 Och den kan vara ganska smärtsam och kräver mycket jobb. Men förhoppningsvis kommer jag märka att det blir bättre och bättre.

Något har definitivt hänt med min förbränning också, för jag är nu hungrig på morgonen (hände aldrig förut). Så nu är det en aning jobbigare att vänta på att mitt ”ätfönster” ska öppnas klockan tolv. Tack och lov så kan jag dricka vatten och kalorifria drycker och mitt nya elexir kallas Celsius.

Livselexir just nu

Jag får i mig vitaminer, får någon slags mättnadskänsla i magen och lite koffein som gör mig pigg. Och så mängder med vatten och te. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag längtar faktiskt efter mina måltider. Intressant hur man kan uppleva olika saker på så kort tid.