Det glamourösa författarlivet… eller?

Söndag kväll. Hjärnan tom, baken tycks fastgjuten i soffan och ögonen stirrar bara rakt fram. Svårt att fatta att jag för en vecka sedan kom hem fylld med energi från bokmässan.

Vad som har hänt? Vardagen antar jag. Den senaste veckan har den visat sig vara lite mer intensiv än vanligt. Som heltidsarbetande 3-barnsmamma med extraknäck som gyminstruktör, som numera dessutom har gett ut två spänningsromaner, är tid ibland det som definitivt inte finns. Den här veckan har bestått av massor av hämtningar/lämningar på dagis, planering inför grabbens 6-årsdag, mannen bortrest på jobb torsdag-fredag och sedan tjocka släkten här under helgen för födelsedagsfirande, och då passade 1-åringen på att klänga extra på sina föräldrar. Jag har jobbat heltid på mitt vanliga arbete, hållit mina pass på gymmet, varit i Stockholm på en tjänsteresa och haft en signering i Kumla och nu när släkten har åkt hem och lillsnuttan äntligen har somnat då känner jag mig som en ballong som just har pyst ut all luft.

Samtidigt har den här veckan bjudit på underbara författar-stunder. Som när jag fick beundrarmail av någon för mig helt okänd person som tagit kontakt med mig via förlaget, och som ville ha signerade böcker och ett signerat foto, eller när jag fick brevet där det stod att jag var en fantastisk författare och att hon älskade mina böcker, eller när jag läser inlägg på facebook där de precis har läst klart Naken Sanning, och är alldeles tagna och avslutar sitt inlägg med VILKEN BOK! Jag har på en vecka dubblat antalet som gillar min författarsida och jag får ständigt nya beställningar och fixar nya signeringar. Det är så underbart och fantastiskt och för en stund är livet faktiskt glamouröst.

Att balansera alla de saker som mitt liv just nu fylls av, det är det som är utmaningen. Jag vill inte skära ner på nåt, vill kunna säga ja till allt, men någonstans djupt inne i mig börjar en röst säga åt mig att jag kanske måste tvingas välja lite mer… Usch då. Men jag ska inte grunna mer på det ikväll, nu ska jag gnugga ner baken ännu djupare i soffan och försöka varva ner lite innan det är dags för ny arbetsvecka igen.

Bokmässan – vilken upplevelse!

Jaha, så har man då lagt första bokmässan bakom sig. Eller ja, inte riktigt första bokmässan, jag var ju faktiskt där förra året också, då som besökare som skulle insupa atmosfären eftersom jag redan då visste att jag skulle spendera min tid där i år. För ett år sedan var min första bok, Dold Agenda, på gång, men hade inte getts ut än. Jag minns tyvärr min entré på bokmässan alltför väl förra året… jag stövlar in i mina ganska höga klackar, tycker att jag äger världen, känner mig fantastisk, vacker och framgångsrik, kommer ungefär fram till andra montern när jag snubblar på nån grej på golvet och faller handlöst. I nästa sekund ligger jag på golvet med ett gäng nyfikna mässbesökare som stirrar på mig. Man kan väl säga att jag blev ganska snabbt nedplockad på jorden igen. Bokstavligt talat.

I år blev det inga sådana fadäser. I början av mässan valde jag att promenera runt, tittade på den oändligt stora massan med böcker och kände både en överväldigande litenhet och samtidigt en glädje över att få vara där, att jag har två böcker som jag har bidragit med bland alla dessa. Jag lyssnade på seminarier, såg kändisar och träffade mängder med intressanta människor. Jag har fått tips från andra mer etablerade författare, utbytt erfarenheter med sådana som precis har börjat sin författarresa, stått och minglat med förlagsmänniskor, tidningsfolk, journalister och druckit mer vin än jag trodde jag skulle göra. Men framför allt så har jag jobbat stenhårt för att sälja mina böcker, och jag lyckades riktigt bra! Det har varit otroligt spännande att träffa alla läsare, sådana som kom för att köpa Naken Sanning eftersom de hade tyckt om Dold Agenda så mycket, sådana som kom för att köpa Dold Agenda eftersom de blivit rekommenderade av någon annan, och de som aldrig hade hört talas om mig förut, men som fattade tycke för mig och mina böcker och valde att köpa. Fantastiska människor 🙂

Fyra dagar som visserligen gav ömmande fötter, hes röst och en dov huvudvärk på grund av den ganska extrema ljudvolym som faktiskt är där inne. Men också fyra dagar då jag lärde känna nya människor, hittade nya vänner och njöt av mingel, förlagsmiddag och en underbar författarbubbla.

Jag har förstått att detta är det stora i författarvärlden. Det här är författarens julafton. Och jag fick uppleva den på riktigt för första gången. Förmodligen kommer inte den här speciella ”första-gången-känslan” dyka upp på samma sätt nästa år. Så jag ser tillbaka på dessa dagar med en känsla av lycka, glädje och overklighet. Men också en bit tomhet, eftersom mässan gav mig en försmak av hur jag vill att mitt liv ska vara. Alltid.

Alla dessa härliga människor

När jag var 25 arbetade jag som chef på ett callcenterföretag. De flesta av mina medarbetare var omkring 18 år, och detta var deras första jobb. Ofta tyckte jag att jag fick agera mer barnpassare än chef och började tycka att människor var rätt jobbiga och att jag skulle trivas bättre med att jobba med papper och administration.

Lyckligtvis har jag vuxit upp en del sedan dess och mognat, så idag när jag jobbar som projektledare på mitt vanliga heltidsjobb, så tycker jag att människor är intressanta, oavsett om de är kunder eller kollegor.

Och jag måste säga att efter att jag blev författare så har min bild av människor förändrats ytterligare. Som författare blir du ditt eget varumärke – och det är självklart positivt om du har skrivit bra böcker – men det är minst lika viktigt att du bjuder på dig själv och får folk att tycka om dig. Om människor tycker om mig är det större chans att mina böcker blir köpta och lästa också.

Det senaste året har jag tack vare mitt författande kommit i kontakt med underbara människor, antingen när jag signerar böcker, föreläser eller som plötsligt bara dimper ner i min inkorg och berättar hur mycket de uppskattar mina böcker. I min umgängeskrets idag finns den härliga bibliotekarien som promotar mina böcker och ger mig insiderinformation från biblioteken, men som också mer och mer blivit en riktigt vän. Vi har ”tågladyn” som jag lärde känna när jag varit på en signering i Göteborg och som köpte min bok där på tåget. Hon är idag en människa som jag har kontakt med via facebook flera gånger i veckan, och som är en av de mest fantastiska personer jag har träffat; helt underbart rolig och bjuder på sig själv som få. Och så har vi säljaren i Halmstad, som jag tydligen lyckats ”omvända” från en person som aldrig läste böcker, till att han kommer hem och kryper upp i soffan med MINA böcker. Men han har också blivit en vän, en som peppar mig när jag känner prestationsångest, en som lyfter fram olika scener från boken och berättar hur stark hans upplevelse av just den scenen var för honom. Det finns också kvinnan som blev själaglad när hon vann mina böcker i en tävling som jag nyligen annonserade på min facebook-sida. Och min fina granne och vän som nu har promotat mina böcker till hela hennes arbetsplats så att jag har sålt omkring 30 böcker dit, men hon är så mycket mer än en granne, hon är en riktig vän som jag kan anförtro mig till.

Jag är så tacksam över alla dessa underbara människor jag stöter på och som blir så viktiga i mitt liv. Och jag har definitivt ändrat min syn på människor. Människor är fantastiska, i 99 % av alla fall vill man väl, man vill finnas där, för att stötta och bry sig. Jag hoppas att jag genom att vara mig själv också kan komma att betyda något för folk runt omkring mig. Både genom mina böcker och som vän.

Överväldigad, överlycklig men ödmjuk

Naken Sanning kom ut i butikerna den här veckan och strax dök bilder upp på min bok, liggande i bokdiskarna tillsammans med författare som Håkan Nesser. Trots att Naken Sanning är min andra bok, så har jag inte riktigt vant mig vid att se min bok hos bokhandeln, med mitt namn som författare. Det är fortfarande en väldigt mäktig känsla, och ännu mäktigare blir det när jag vet att folk köper hem den boken och läser den.

Jag börjar få en hel del respons på Naken Sanning nu. Folk som skriver till mig på facebook, eller hör av sig på andra sätt och öser beröm över boken. Jag har fått flera kommentarer från folk som sagt att de önskar att de inte behövde göra andra saker, som att städa, laga mat eller borsta tänderna, för de önskar att de kunde sitta och läsa hela tiden. Jag har fått höra att man hellre skippar lördagskvällen ute och hellre går och lägger sig och läser och att det ALDRIG har hänt förut. Och så den underbara historien om den 80-åriga damen som hade läst Dold Agenda och älskade den, så när hon fick se att Naken Sanning kommit ut utbrast hon: ”Åh, den bara måste jag ha!”

Jag får beställningar på boken hela tiden, och jag har vissa ambassadörer i min närhet som är alldeles fantastiska; som exempelvis min härliga granne och vän som tar upp beställningar på jobbet och kommer med ifyllda listor till mig sedan. Eller den bibliotekarie som jag nyligen lärt känna som har läst båda mina böcker och älskar dem, och nu rekommenderar låntagare på biblioteken att läsa dem. Det finns till och med en monter med mina böcker på ett bibliotek här i stan.

I morgon ska jag prata på Varberga bibliotek, vilket passar sig extra bra eftersom huvudpersonen i mina böcker bor i Varberga. Jag är lite nervös, funderar på om någon överhuvudtaget dyker upp, och om det gör det vad jag ska säga. Men jag har hållit föreläsningar förut, och det brukar ge sig ganska väl.

Om en och en halv vecka åker jag ner till Gbg för bokmässan och det ser jag fram emot. Det ska bli fantastiskt kul att umgås med alla författarkollegor och förhoppningsvis få sålt en och annan bok.

Nu har jag ett gäng människor som börjar fråga efter den sista delen i trilogin, och de undrar när den är klar. Och varje gång ilar det till i magen, dels av glädje över att de vill fortsätta ”umgås” med mina böcker, men också av lite skräck, eftersom jag känner att den tredje boken behöver bli åtminstone lika bra som nummer två, gärna snäppet bättre. Och det skapar en nervös klump i mellangärdet. Men jag ska göra allt jag kan för att inte stressa upp mig. Jag ska njuta av framgångarna och allt underbart som händer just nu och lägga tankarna på den tredje boken på hyllan ett tag. Det är ju trots allt 140 sidor skriva på den redan…

När livet hinner ikapp

Jag får ofta frågan: ”Men hur hinner du med allting? Du har heltidsjobb, extrajobb som gyminstruktör, du är trebarnsmamma. När hinner du skriva??” Och vanligtvis brukar jag svara att det mest handlar om disciplin, fokus och fasta rutiner. I mitt fall brukar de fasta rutinerna vara att jag viker varje torsdagskväll till skrivande, då jag sitter fokuserat och skriver under 7-8 timmar.

Men den här veckan hann livet ikapp mig. Det började med att min 5-åring bröt armen i måndags, och att jag då fick spendera ett dygn på sjukhuset. Intrigen i mina böcker var nog det sista jag tänkte på under de timmarna, och det enda jag brydde mig om var att min lilla grabb skulle må så bra som möjligt.

Den här veckan började min man också att jobba igen, efter att ha varit pappaledig det senaste halvåret. Och i och med det har också vår ettåriga dotter skolats in på dagis. Inskolningen har gått jättebra, hon tycks trivas med livet och har anpassat sig till den nya situationen. Men hennes mamma har inte lyckats anpassa sig fullt lika bra… Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att vara den som lämnar på dagis och skola, för jag har haft ett halvår då min man har skött allt det där. Och rutinerna med frukost, ta på kläder och borsta tänder på barnen, samtidigt som jag själv ska göra mig i ordning har liksom inte riktigt infunnit sig än. Med resultatet att jag ofta kommer försent till jobbet, med andan i halsen där det tar en halvtimma innan jag varvat ner och skakat av mig stresshormonerna.

Så när torsdagen kom – min heliga skrivarkväll – såg jag fram emot att få sitta med mitt manus, njuta av ensamheten och tystnaden och det fantastiska sällskap som en dator kan utgöra. Men jag var alldeles för uppjagad efter att ha tampats med en trotsig 5-åring (som går på som en ångvält trots gipsad arm) och en trött och grinig lillsnutta som bara ville vara hos mamma efter en lång dag på dagis. Och inspirationen vägrade dyka upp. Jag satt där med min laptop, på en uteservering där jag njöt en ceasarsallad. Såg på människor som gick förbi, läste en bit av manuset som för att hitta tillbaka till flowet igen. Utan att lyckas. När jag suttit där i en timma och inte en enda bokstav tillkommit, stängde jag ner och valde att åka hem.

Så, som svar på eventuella frågor om mitt skrivande: Ibland lyckas det inte.

Det som däremot är desto roligare är att Naken Sanning finns i butikerna på tisdag! Och förlaget jobbar nu för högtryck på att marknadsföra min bok och jag har precis fått veta att ett gäng recensions-ex har gått ut till olika medier, och jag håller tummarna för att det dyker upp recensioner eller artiklar inom kort. Och beställningar på både Naken Sanning och Dold Agenda haglar in till mig och det värmer mitt författarhjärta.

Idag har jag och mannen haft lyxen att få tillbringa några timmar ensamma på stan, samtidigt som barnen var hos några vänner som passade dem. Och det var fantastiskt skönt att bara få möjlighet att prata och vara, utan att bli avbrutna. Missuppfatta mig inte, jag älskar mina barn, men ibland behöver man fylla på. Det upplever jag att jag har gjort idag, så jag hoppas och tror att det kommer att rassla till ordentligt när jag sätter mig och skriver nästa gång!

 

En lyckad releasefest

Så… då sitter jag här dagen efter jag hade min releasefest för Naken Sanning. Och känner mig lycklig. För att vara mig är det en ganska fantastisk känsla eftersom jag är rätt duktig på att uppslukas av allt runt omkring mig så att jag sällan stannar upp och faktiskt känner efter. Framför allt inte när det handlar om bra känslor.

Men idag tillåter jag mig att göra just det. Igår höll jag releasefesten på Pitchers i Örebro, och anledningen till att festen blev där är för att jag har ägnat många timmar åt att sitta just på den restaurangen och skrivit på mina böcker, och kanske framför allt Naken Sanning. Man kan väl säga att jag kan deras meny rätt väl vid det här laget…

Till festen dök underbara människor upp. Vänner, kollegor, sådana som jag nyligen stiftat bekantskap med och sådana som jag aldrig träffat förut. Folk som kom dit för min skull. Bara det var stort. Och jag inser vilka fantastiska människor jag har turen att känna. Underbara ambassadörer för mina böcker, som pratar med kollegor och andra om mina böcker och sprider att både jag och böckerna finns. Det gör mig ödmjuk och tacksam. För det är ju så, att jag kan ju sitta och tycka att mina böcker är jättebra, men om ingen annan gillar dem, eller sprider att de finns, då dör mitt författarskap rätt snabbt ut.

Responsen på facebook har varit enorm. Jag möttes av mängder med gillningar när jag lade ut foton på när jag signerade under festen, och det tickar fortfarande på. De senaste dagarna är det flera nya personer som jag inte känner som gillar min författarsida på facebook och jag börjar så smått inse att det börjar sprida sig, och jag inser ännu mer hur fantastiskt facebook är som verktyg för att nå ut.

Nu har vi gått in i september och det är egentligen i och med den här månaden som det börjar på riktigt. Bokmässa om några veckor, innan dess besök och föreläsning på bibliotek samt ett antal signeringar. Och så kommer det att rulla på hela hösten. Och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Nu sitter jag bara och väntar på att fler reaktioner ska börja trilla in när alltfler läser Naken Sanning. De jag har fått hittills har varit fantastiska, och jag ser fram emot att få höra vad mina läsare tycker. För det är ju det som är det viktigaste av allt.

Stort tack till alla som vill läsa mina böcker och som deltog på min releasefest. Den lyckliga känslan i bröstet kommer att finnas kvar länge.

Nu börjar allvaret

Jaha… så har hela semestern gått och utan att jag egentligen hade tänkt det så blev det att jag även tog viss semester från bloggandet och författaraktiviteter. Men lite skrivande har det trots allt blivit, främst på min tredje bok i min trilogi och den börjar arta sig riktigt väl.

Jag lovade mig själv när semestern började att jag skulle skriva en handlingsplan, för att skriva ner mina planer inför den kommande hösten och vilka författaraktiviteter jag vill göra. Den enkla biten var att skriva den, den svåra blir att följa den. Men disciplin är en författares bästa vän och jag har blivit inspirerad av andra författare som strukturerar upp sina dagar, och det tänker jag ta fasta på själv också.

Det största som har hänt under sommaren är självklart att jag har fått hem bok två i trilogin – Naken Sanning – från tryckeriet. Och det är en väldigt speciell känsla när man ser sin egen bok, med ens eget namn som författarnamn. Det går faktiskt inte att undvika att känna sig en aning stolt. Och beställningarna började ticka in redan samma dag, vilket är jätteroligt! Reaktionerna från de som redan hunnit läsa den har blivit precis så som jag hoppades, där läsarna öser lovord över boken 🙂

Jag har börjat planera min releasefest och hoppas att så många som möjligt kan komma på den. Jag har inte riktigt spikat alla detaljer än, men inbjudan kommer att gå ut på facebook och jag ska också lägga upp det som ett event här på hemsidan. Och om en och en halv månad är det dessutom dags för bokmässan…. som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.

Ja, jag har helt klart en diger höst att se fram emot. Hoppas att ni vill följa mig på resan 🙂

Semester från vanliga jobbet

Med snörvlande näsa, rispig hals och en matt kropp som hålls någorlunda i schack med hjälp av alvedon kan jag nu konstatera att det är semester. Fast jag har en känsla av att det inte riktigt blir semester.

Jag har insett att det ibland kan vara ganska svårt att få ihop alla delar i livet. Heltidsjobb, extrajobb som gyminstruktör, 3-barnsmamma och författare… det finns liksom inte riktigt tid för allting.

Under jobbet med min första bok, Dold Agenda, hade jag förmånen att vara mammaledig och då kunde jag också satsa helhjärtat på signeringar, marknadsföring och annat som är viktigt när man just släppt en bok. När jag började heltidsarbeta i februari, så blev det plötsligt mycket mindre tid över till sådant. Så jag har bestämt mig för att den här semestern måste jag lägga upp en plan för hur jag ska få alla delar i mitt liv att gå ihop.

Om några veckor kommer bok nummer två, Naken Sanning, från tryckeriet. Jag längtar självklart massor! Det är ju som att gå och vänta på en bebis. Men jag måste också ha en färdig strategi och planering för signeringar och marknadsföring, för att inte tala om releasefest och bokmässan i Göteborg i september!

Ja, sommaren och hösten kommer att bli hektisk. Men det är precis så jag vill ha det. Om någon säger att jag ska ta det lugnt så brukar de oftast bara mötas av en oförstående blick. Jag vet nog inte riktigt vad ta det lugnt betyder.

Bättre sent än aldrig

Sååå… det skulle bara ta ungefär ett halvår innan jag kom igång med bloggandet från den här sidan. Jag får skylla på heltidsarbete, extraarbete, familj och den där lilla detaljen att bok två i min tänkta trilogi tagit mycket av min tid de senaste månaderna.

Men nu är jag här och igång. Och apropå just det, min andra bok Naken Sanning, så går den till tryck i övermorgon! Jag minns hur det kändes när Dold Agenda skulle tryckas; svettig i handflatorna och bultande hjärta och snudd på panik då jag visste att jag inte längre kunde ändra eller justera något. Den känslan infinner sig lite nu också, men inte riktigt på samma sätt. Naken Sanning har jag levt med under flera års tid (jag började ju skriva på den redan 2011) och den har liksom landat. Jag är nöjd med den, den har tagits emot väldigt bra både på förlaget och de som haft förmånen att läsa igenom de första manusutkasten. Och jag kan nog faktiskt säga att jag längtar. Längtar tills jag har boken i min hand. Och snart är det verklighet 🙂